Innehållet på Annettes berättelser kommer snart att vara väldigt annorlunda, jag kommer nämnligen hem. Varför?
Jag och Ola ska ha barn! Jag har varit hos en läkare och fått bekräftat det jag misstänkt i några veckor men inte hade jag kunnat ana att jag var så långt gången. Jag har 10 veckor kvar, preliminärt ska vårt barn komma den 29/7, jag var alltså redan i 5 månaden när jag flyttade hit. Hur kan då detta komma sig frågar sig vän av ordning.
En del av er vet att jag sedan många år visst (trodde jag) att jag inte skulle kunna få barn och eftersom jag inte haft nån regelbunden mens på många år så var det inte någon big deal när den uteblev. Med tanke på att pappa blev sjuk och min resa hit och allt så var det nästan att vänta tyckte jag så jag såg ingen anledning till oro. Jag har mått oförskämt bra hela tiden och har inte gått upp i vikt så alla tecken som borde ha varit där har jag inte haft, plus att jag inte ville ha några förhoppningar med tanke på att jag gått på nitar förut. Så under påsken när jag var hemma så beklagade jag mig för Sussi (min svägerska) att min mage uppförde sig lite konstigt och var väldigt hård, hon konstaterade att om hon inte visst bättre så skulle hon trott att jag var gravid. På nåt sätt fastnade den kommentaren och när jag kom tillbaka hit så började jag känna efter. Och för ungefär 4 veckor sedan märkte jag att det var någonting som rörde sig i min mage så jag började undersöka hur jag skulle kunna få träffa en läkare. Det visade sig inte vara helt lätt men idag lyckades jag äntligen.
Ett barn, kan man tänka sig. Jag har fått se honom/henne genom ultraljud och läkaren försäkrade mig att allt såg bra ut trots att jag inte gjort några förändringar av mitt liv, jag visste ju inte. Babyns hjärta slog normalt och han/hon tränade andning. Det är ett medicinskt under och en av historiens kortaste graviditeter. Hur ska jag hinna flytta hem och vi ska hinna fixa allt på 10 veckor? Och hur ska jag hinna vänja mig vid tanken???
Är lycklig, chockad och livrädd.
/Snart hemma igen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Hej Annette!
Vi träffades alla SOV:ARe för att fira PEA`s födelsedag i helgen och jag som inte hänger med på något bad att få din blogadress. Men vad skådar mitt norra öga. Du skall ju inte alls vara i USA så där länge, längre. Jag vill naturligtvis gratulera och tillönska dig och Ola all lycka med allt som ni måste hinna med nu på bara några usla veckor. Kramar från ANNA-LENA
Världens största kram till dig!!! Fantastiskt rolig:-) Ser fram emot att få träffa dig, Ola och det lilla underverket.
/ Martin
Jättegrattis!!!
Så roligt, jag blev helt tårögd när jag läste bloggen. Då är det 3 minilimelights på väg med bara ngr veckors mellanrum. Jag har själv också 10 veckor kvar och beräknad till den 1/8. Njut av veckorna som är kvar nu! Kul att få dig hem så fort igen och grattis igen till den fantastiska nyheten.
Bamsekramar Heidi i kören!!
Jättegrattis och många kramar!!
Kan inte komma på något bra att skriva, jag är fortfarande i chocktillstånd. Har inte varit inne på bloggen och tittat på ett tag och nu möts man av ett riktigt glädjebesked. Du och Ola har verkligen förgyllt min dag!
Ha det bra tills vi hörs och ses
Ulrika m.familj (mamma hälsar också)
Grattis min vän!!! Kan inte uttrycka i ord hur glad jag är för dig!!!
Tänk, två Solar Plexus-bebisar på samma gång!! Fräckt! Bra det inte smittar ; )
Kramar i massor!
Anna
GRATTIS!! :-D Vilken chock och vilken rolig nyhet! Då ses vi kanske snart igen. Jag får väl fortsätta hålla ställningarna i SolarPlexus ett tag till antar jag. Jag ser fram emot två små SolarPlexus-bebisar sen ;-)
Kram Sara S
Oj, så underbart!!
Detta var den bästa nyhet jag hört på länge! Som någon skrivit innan så är det svårt att komma på nåt riktigt vettigt att skriva, de känslor man sitter med just nu går bara inte att beskriva med några futtiga ord...
Så passande att solen just bröt igenom regnmolnen... :)
Många kramar,
Gunilla
Åh men herregud så roligt! Fick tipset av Gunilla att det stod en STOR nyhet här - och min första tanke var BEBIS - men inte trodde jag att det kunde vara dags så snart!!!
Där ser man - undrens tid är inte förbi!
GRATTIS och massor med kramar till dig och Ola från mig och Greger!
(vi är på gång att skicka våra ansökningspapper till Kina nu i juni - vi har fått medgivande från kommunen och har klarat läkarundersökningarna som krävs av Kina)
Grattis annett och ola.vad kul och läsa. ta det nu lungt och fixa det som behövs jobb m.m kan komma i andra hand. Sköt om dig. Hälsningar Boggi
GRATTIS!!
Gud vad underbart det måste vara men samtidigt väldigt spännande...som du skrev världens kortaste graviditet =)
Ta hand om dig och ta det lugnt!!
KRAM Philippa
Skicka en kommentar