Det låter värre än det var men fy vilken hemsk upplevelse jag hade idag när jag var inne och blev undersökt med magnetkamera. Jag kan inte riktigt ligga på rygg just nu, dels får jag ont i korsryggen och dels så verkar babyn trycka på vissa vitala blodkärl för det dröjer inte många minuter innan jag börjar tappa medvetandet. Lägg därtill att jag var inkörd i en tunnel där jag precis fick plats med min mage. Usch! De fick avbryta två gånger men de tror att de fick tillräckligt med material för att kunna göra en analys.
Så varför var jag där då? Jo, jag har en gammal skada på mitt bäckenben sedan jag tog en flygtur över ett cykelstyre när jag var barn. Jag och Maria cyklade till min mormor och morfar i Slimminge och hade en heldag med djuren och på hemvägen så hoppade min dynamo in i framhjulet. Cykeln stannade tvärt men det gjorde inte jag och eftersom det var i en skarp nedförsbacke så hade jag ganska bra fart. Jag kunde inte gå på nån vecka eller så men sen glömdes skadan bort och har aldrig blivit riktigt undersökt. Nu tyckte jag det var lämpligt att nämna det så de inte efter 18 timmar på förlossningssalen kommer på att det inte går att föda normalt.
På Ultraljudet i tisdags så blev vi inte mycket klokare, babyn har vänt sig med huvudet nedåt men vill fortfarande inte visa om det är en pojke eller flicka. Men nu fick Ola också se i allafall.
Hemma är vi i full gång med att flytta in Ola och Amalia plus att fixa saker till babyn. Det ska bli skönt att vara hemma från och med måndag så jag kan få lite ordning runt mig. Känns konstigt dock att lämna jobbet för en så lång tid, men men jag vänjer mig nog.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar