Mars mars måne

Inte klokt vad tiden går, nu är snart mars slut också och dagen då jag ska börja jobba närmar sig med stormsteg. I och för sig bara två dagar i veckan från 1 Maj men ändå, känns helt overkligt att jag varit mamma-ledig 8 månader redan.

Japp, det är nämnligen så gammal som Irma har hunnit att bli, eller blir på torsdag.

Så vad händer här då. Jo, vi jobbar vidare med att hitta hantverkare till vårt husprojekt. Vi har fått in en del anbud men inget som gör att vi hoppar av lycka precis. Får väl snart bita i sura äpplet och ta ett av dom men hoppet lever fortfarande om att få in något mer.
Vi var på Hem och Villa-mässan i Malmö och bestämde där trappa och köpte oss en braskamin så lite har vi fått gjort. Sotaren har varit och tittat på skorstenen vi tänkte använda till kaminen och han dömde ut den. Det är billigare att riva den nuvarande och sätta in en rörskorsten av modernt slag än att renovera den gamla, inget speciellt svårt beslut för oss.

Vi har också valt kök, eller är till 95% färdiga med valet, vi har handtag och nyans på bänkskivan kvar. Är ni nyfikna så finns köket på www.vedum.se, luckan heter Agnes och vi kommer att ha den i vitt. Försäljaren är dock på semester så vi har inte fått genomföra köpet vilket är ganska frustrerande nu när vi är överens och har bestämt oss. Nåja, vi skriver nog det avtalet i nästa vecka.

I övrigt har vi varit sjuka i omgångar. Jag började med magsjuka för snart två veckor sedan, tyvärr medan Olas bror och svägerska var här så jag lyckades smitta ner Annika också. Irma blev kass i magen i ungefär samma veva och mer eller mindre matvägrade i 3 dagar. Hon är inte precis överviktig så det märktes ganska tydligt att hon gick ner i vikt en del. Sen blev Ola kass i slutet av förra veckan och sov i princip två dygn i sträck. Så det är inte förrän igår egentligen som hela familjen är på benen och är pigga.

I helgen hann vi dock med den numera traditionella släktbowlingen. En gång om året brukar mammas syskon med familjer träffas och bowla samt äta middag, och fast vi inte var på topp så ville vi inte missa det. Jag har förstått att vi är ganska unika som, även som vuxna, umgås med våra mostrar/fastrar, morbröder/farbröder och kusiner och stackars Ola som inte direkt har någon stor släkt är mer eller mindre chockad. Men han gillar det och börjar vänja sig:-)
Jag har inga foton på mamma som studsar bowlingklot, på morbror Christer som slår strike på strike eller på morbror Jan-Erik som tog hand om Irma men så här trevligt hade vi det efteråt när vi åt Italiensk buffé, alltihop i bowlinghallen i Tomelilla. Lägg märke till vällingflaskan i nedre kanten, inte alla fick dricka vin.