Växer och frodas

Irma är 5 veckor imorgon, vart tar tiden vägen??
Vi var på BVC igår och vi kan konstatera att hon verkar trivas bra med oss, hon växer åtminstone vilket bör vara ett gott tecken. Nu är Irma 53,5 cm lång och väger 3450g, en riktig tungviktare alltså. Jag lovar att det märks skillnad när man bär runt henne.

Sover?

Jag och Irma har våra duster, fattar inte hur hon kunnat bli så envis..... Idag vägrar hon att sova och fast hon är så trött att ögonen nästan faller ihop så blundar hon bara med ett öga i taget. Söt är hon men mamma är trött och vill kunna göra nåt annat än bära barn, begär jag för mycket????

Tre veckor

Irma är nu tre veckor, äter och sover och ger vissa utgifter däremellan. Hon har fått mina röstresurser så när hon har knip i magen så väcker hon inte bara detta hushållet. Det är ganska jobbigt att vara vaken flera timmar under natten och morgonen men när hon drar på smilbanden precis innan hon somnar för att hon mår bra då glömmer man lätt hur vansinnigt trött man är.

Besökare som varit och hälsat på som har tagit foton får hemskt gärna skicka dem till mig så jag kan dela med mig här på bloggen!

Irma Ellemina Hyltén Linander

I lördags eftermiddag 15.58 föddes vår lilla dotter Irma. Hon är liten, 49 cm men vägde bara 2700g men allting finns på plats och hon mår jätte bra.

Vi åkte in till KK på lördags morgonen efter att mina värkar blivit värre och värre under kvällen och natten. Jag gick en sväng på Sjöbo marknad på fredags förmiddagen så det har förmodligen satt igång det hela. Jag hade konstant värkar i 11 timmar innan läkarna beslöt att det var dags att plocka ut Irma. Hon återhämtade sig inte tillräckligt snabbt mellan värkarna så det började se ut som om hon inte skulle orka med en normal förlossning, och det gjorde nog inte jag heller. Var mer eller mindre borta under sista timmen. Så det fick alltså bli ett akut kejsarsnitt.

Medan jag tog igen mig på uppvaket så fick Ola och Irma bekanta sig med varandra. Kändes mycket märkligt att vakna upp och inte veta vad det blev, om det blev....., men jag tog snabbt igen det senare när de rullade mig tillbaka till förlossningen.

Jag har fram till idag vid lunchtid legat på KK avd 44, dels för att de skulle hålla koll på mej efter operationen men också pga min graviditetsdiabetes. Men alla värden är nu återställda och både jag och Irma har fått en OK-stämpel och fick åka hem.

Det blir dock till att ta det lite lugnt de närmaste veckorna. Har ni vägarna förbi kan vi nog orka med besök dock:-)

Svimning och panik

Det låter värre än det var men fy vilken hemsk upplevelse jag hade idag när jag var inne och blev undersökt med magnetkamera. Jag kan inte riktigt ligga på rygg just nu, dels får jag ont i korsryggen och dels så verkar babyn trycka på vissa vitala blodkärl för det dröjer inte många minuter innan jag börjar tappa medvetandet. Lägg därtill att jag var inkörd i en tunnel där jag precis fick plats med min mage. Usch! De fick avbryta två gånger men de tror att de fick tillräckligt med material för att kunna göra en analys.

Så varför var jag där då? Jo, jag har en gammal skada på mitt bäckenben sedan jag tog en flygtur över ett cykelstyre när jag var barn. Jag och Maria cyklade till min mormor och morfar i Slimminge och hade en heldag med djuren och på hemvägen så hoppade min dynamo in i framhjulet. Cykeln stannade tvärt men det gjorde inte jag och eftersom det var i en skarp nedförsbacke så hade jag ganska bra fart. Jag kunde inte gå på nån vecka eller så men sen glömdes skadan bort och har aldrig blivit riktigt undersökt. Nu tyckte jag det var lämpligt att nämna det så de inte efter 18 timmar på förlossningssalen kommer på att det inte går att föda normalt.

På Ultraljudet i tisdags så blev vi inte mycket klokare, babyn har vänt sig med huvudet nedåt men vill fortfarande inte visa om det är en pojke eller flicka. Men nu fick Ola också se i allafall.

Hemma är vi i full gång med att flytta in Ola och Amalia plus att fixa saker till babyn. Det ska bli skönt att vara hemma från och med måndag så jag kan få lite ordning runt mig. Känns konstigt dock att lämna jobbet för en så lång tid, men men jag vänjer mig nog.

Nu väntar vi

Har varit och träffat svenska läkare och är lättad att det inte är så mycket ny information, det jag fått veta i USA gäller fortfarande. Däremot var gynekologen väldigt noga med att poängtera att eftersom mitt Ultraljud var väldigt sent där man fastställde födelsedatum så kan det slå på ganska mycket tid, upp till 3 veckor fel kan det vara. Så nu kan vi bara vänta, nån gång mellan mitten av juli och mitten av augusti ska han/hon födas. Vi får ett ultraljud till nästa vecka så då kanske vi kan säga om det är en han eller hon och när det är dags men jag har slutat hoppas på den informationen, babyn är för klurig för det.

Jag jobbar nästa vecka också sen tänker jag vara hemma och försöka förbereda mig, har lite kvar mentalt att gå igenom innan jag är redo.

Pappa fick vara med

Igår var jag för första gången hos en svensk barnmorska. Kändes skönt att kunna ställa frågor på sitt eget språk. Och det var skönt att Ola var med. Vi fick lyssna på babyns hjärta så nu har Ola också fått bevis på att det finns nåt därinne:-) Han har förstås tidigare känt att det knuffas lite.

Ha en trevlig Midsommar!!!

Flyttlasset går

Hej

Idag packas mina prylar ner och skickas till nåt magasin innan det skeppas till Sverige. Alltså kommer jag inte att ha tillgång till min blog på samma sätt på ett tag, eller min hotmail för den delen eftersom de sidorna är blockade från jobbet. I natt bor jag på hotell och sen i morgon förmiddag lyfter jag mot hemmet.

Allt runt lägenheten är klart men bilen är fortfarande inte fixad, måste försöka göra det idag men jag har som backup en av mina kördamer som erbjudit sig att husa bilen tills jag hittat en lösning. Struligt är det!

Telefonen funkar nog inte i Löberöd än men från mitten av nästa vecka ska allt sånt också fungera så då går det att få tag i mig där. Min svenska mobil fungerar från lördag morgon men ring inte, tror jag behöver sova lite när jag landat:-)

See you in Sweden!

Auktion

Håller just nu på att störa de flesta på jobbet. Har skickat ut ett mail där jag erbjuder mig att skänka bort en massa prylar men att den som vill betala mest får dom. Jag har ju köpt en massa saker här som jag inte kan ta med mig hem till Sverige och tiden är så knapp att jag inte hinner lägga ut dem på nätet för att sälja så jag har en intern auktion på Sony Ericsson.

TVn till exempel, DVD, kaffekokare, dammsugare etc allt som går på elektricitet, de har ju 110V här så det funkar inte så bra i Sverige ändå.

Har just nu ett bud på $100 för min TV, en splitterny TV för 760:-.
Min TV-möbel verkar ingen vilja ha dock och vi har inte plats för den i mitt lilla hus, nu när Ola flyttar in har vi ju dessutom dubbelt ändå. Men är det nån som vill ha den hemma i Sverige så skickar jag med den i flyttlasset, annars får jag kasta den.

Beslutet är fattat

Igår var en dag som jag kommer att minnas länge, den dag då jag 100% beslöt att avsluta mitt amerika äventyr fullständigt. Jag hade en diskussion med personal och insåg att även om det kommer att kosta skjortan att åka hem för gott så är alternativet att flytta tillbaka hit med bebis och Ola (och Amalia viss tid) inte genomförbart.

Så igår sa jag upp kontrakt på löpande band. Lägenhet, möbler (har hyrt det mesta), kabel-TV/Bredband/Telefon och el är alla uppsagda och bilen håller jag på att jobba på att bli av med. Det känns så sorgligt att jag glömmer att alltihop händer för att ett underbart mirakel har skett. Men det ska bli skönt att komma hem och kunna koncentrera mig på det lilla liv som växer så det knakar. Även om det är mycket som ska fixas hemma med så behöver jag inte vara ensam och stark längre. Och jag är hjärtligt trött på det nu.

Vill inte samarbeta

Hej

Var på Ultraljud igen idag och fick bilder på bebisen. Allting ser bra ut och det verkar som om vi kommer att få en normalstor bebis, trots att jag fått diabetes.

Jag trodde jag skulle kunna presentera bebisen här som pojke eller flicka men han/hon ville inte alls samarbeta idag heller. Både teknikern och läkaren tittade men ingen av dem vågade säga vilket kön barnet har. Så det får bli en överraskning.

Rackarunge

Den här bebisen har uppenbarligen inte några drag alls från sina snälla föräldrar för den börjar busa redan innan den är född:-) Var på undersökning idag och bebisen ville inte alls bli undersökt. Jag la mig till rätta i en skön fåtölj för att få en maskin fastspänd på magen, maskinen skulle mäta bebisens hjärtljud under 3o minuter och jag skulle genom markera varje gång jag kände rörelser. Men de kunde inte hitta hjärtljudet! Tror de använde en hel tub med gelé när de körde runt maskinen på min mage, de hörde hjärtljudet och sen innan de hann sätta fast maskinen var det borta igen, så de fick ge upp. Så det fick bli ett extra ultraljud istället för att konstatera att babyn mår bra, den bara gillar kurragömma.
Jag har några dagar på mig att få babyn att ställa upp för jag ska in igen på torsdag och då vill jag gärna att den samarbetar så jag kan få veta om det är en pojke eller en flicka. Men som sköterskan sa, en så busig baby måste vara en påg.

Va' tycks?

Nya glasögon

Tråkig fredag

Igår var ingen bra dag alls. Först ringde mamma så tidigt hon vågade på morgonen och berättade att farmor somnat in. Farmor har varit på sjukhus ett tag och gick igenom en stor operation som hon inte klarade att repa sig från, så det var inte oväntat men ändå. Jag kommer att sakna henne! Så tankarna gick till farmor och pappa och hans syskon mest hela dagen, hade svårt att koncentrera mig på jobbet.

Sen när jag kom hem så hade jag meddelande både på telefonsvararen och hemma-mailen från läkaren jag skickade mina blodsocker tester på morgonen. Han var inte nöjd med dem alls och har nu beordrat mig att ta insulin sprutor fyra gånger om dagen. Det blev till att ge sig ut i åskstormen och hitta en kvällsöppet apotek.
Har klarat att ge mig själv en spruta igår kväll och i morse så jag ska nog klara det fram tills att babyn är född men det är verkligen inget kul.

Hoppas idag blir lite roligare, ska i allafall hämta mina nya glasögon vilket känns spännande. Nu blir det blåa bågar.

Hoppas ni alla har en bra helg!

Skrämselhicka

Fick ett samtal till jobbet i förmiddags från den läkarmottagning där jag nu är patient. De tog en mängd prover på mig i måndags, bland annat socker, och tydligen hade just det provet slagit i taket. Blev ordentligt skrämd när sköterskan sa att det var akut och att de bokat tid till mig hos en specialist redan nu i eftermiddags.

När jag kom till specialisten hade de redan lagt fram insulinsprutor och annat kul men som tur var så testade de mig igen och mitt socker var normalt. De fattar ingenting och jag ännu mindre men nu slipper jag ta sprutor i allafall. Jag ska kolla mitt socker fyra gånger om dagen och maila läkaren mina resultat varje morgon. Har fått en matplan som jag måste försöka följa. Lite humor i att jag aldrig lyckats med det någon gång i mitt liv någon längre tid men förhoppningsvis kan jag klara det för babyns skull. Och jag som trodde att jag för första gången på många många år skulle slippa gå på diet:-)

Första sviterna

Nu börjar jag växa lite, undrar om det beror på att jag nu vet om att jag väntar barn så jag tillåter mig själv det eller om babyn nu har blivit så stor den kan utan att jag nödvändigtvis blivit större. I vilket fall som helst är det första gången i mitt liv jag ställer mig på vågen och tycker det är ok att ha gått upp i vikt:-) Hade halsbränna och svullna anklar i går kväll, till och med det kändes helt ok.

Jag har inte fått svar från företaget hur vi ska göra med mitt kontrakt men jag har räknat på vad det skulle kosta för mig att utan Sony Ericssons hjälp bryta kontraktet och flytta hem och det handlar om ett 6-siffrigt belopp så det är knappast att tänka på. Oroar mig en hel del så nu börjar det bli svårt att komma till ro på natten.
Tänk vad man kan ställa till det för sig!

Poolen äntligen öppen

Memorial Day-helgen är tydligen det officiella inträdet för sommaren i den här staten, och mycket riktigt så öppnade äntligen vår pool igår eftermiddag. Så idag har jag spenderat några timmar vid poolkanten, känns så lyxigt att bara kunna gå 50m från lägenhetsdörren för att bada. Jobbigt dock att sola när jag inte kan ligga på magen så jag tröttnar ganska fort.

Eftersom flygen är väldigt fullbokade för sommaren har jag gått händelserna i förväg lite och bokat en biljett hem den 16/6. Jag hoppas allt är klart tills dess och att det är ok med jobbet att jag åker då men det känns lite tryggt att veta att jag har en plats i allafall.
Så om allting går som det ska landar jag på svensk mark på morgonen den 17:e.

Hörde att ni också fått lite sommarvärme i helgen, njut!!!

Planer som ändras

Har varit på kören ikväll och har berättat för dem att jag inte kommer att bli medlem där trots allt. Jag började nästan gråta för de har varit så snälla mot mig och jag såg verkligen fram emot att åka till Texas med dem i sommar på tävling.

Amerikaner är helt otroliga, en av tjejerna tyckte synd om mig som ska gå på alla undersökningar själv så hon kommer att ställa upp och komma med som stöd. Jag känner henne knappt men för henne var det helt naturligt. Vet inte om det skulle kunna hända i Sverige och jag vet inte ens om jag accepterat hjälpen hemma men jag kommer att göra det här. Känns ganska skönt att slippa göra det helt själv.

Både babyn och jag mår bra, har börjat göra listor över allt som ska fixas (inte babyn utan jag alltså) och kan konstatera att det är en hel del. Men det ska nog gå.

Tack för alla gratulationer och erbjudande om stöd, det är mycket möjligt att det kommer att behövas.

Kram

Äventyret ändras drastiskt

Innehållet på Annettes berättelser kommer snart att vara väldigt annorlunda, jag kommer nämnligen hem. Varför?

Jag och Ola ska ha barn! Jag har varit hos en läkare och fått bekräftat det jag misstänkt i några veckor men inte hade jag kunnat ana att jag var så långt gången. Jag har 10 veckor kvar, preliminärt ska vårt barn komma den 29/7, jag var alltså redan i 5 månaden när jag flyttade hit. Hur kan då detta komma sig frågar sig vän av ordning.

En del av er vet att jag sedan många år visst (trodde jag) att jag inte skulle kunna få barn och eftersom jag inte haft nån regelbunden mens på många år så var det inte någon big deal när den uteblev. Med tanke på att pappa blev sjuk och min resa hit och allt så var det nästan att vänta tyckte jag så jag såg ingen anledning till oro. Jag har mått oförskämt bra hela tiden och har inte gått upp i vikt så alla tecken som borde ha varit där har jag inte haft, plus att jag inte ville ha några förhoppningar med tanke på att jag gått på nitar förut. Så under påsken när jag var hemma så beklagade jag mig för Sussi (min svägerska) att min mage uppförde sig lite konstigt och var väldigt hård, hon konstaterade att om hon inte visst bättre så skulle hon trott att jag var gravid. På nåt sätt fastnade den kommentaren och när jag kom tillbaka hit så började jag känna efter. Och för ungefär 4 veckor sedan märkte jag att det var någonting som rörde sig i min mage så jag började undersöka hur jag skulle kunna få träffa en läkare. Det visade sig inte vara helt lätt men idag lyckades jag äntligen.

Ett barn, kan man tänka sig. Jag har fått se honom/henne genom ultraljud och läkaren försäkrade mig att allt såg bra ut trots att jag inte gjort några förändringar av mitt liv, jag visste ju inte. Babyns hjärta slog normalt och han/hon tränade andning. Det är ett medicinskt under och en av historiens kortaste graviditeter. Hur ska jag hinna flytta hem och vi ska hinna fixa allt på 10 veckor? Och hur ska jag hinna vänja mig vid tanken???

Är lycklig, chockad och livrädd.

/Snart hemma igen

Surar lite

Skulle ju spela Poker ikväll.... men det var nåt jippo i stan så min vanliga väg till Woodie's var avstängd och jag hittade inte dit! Surt!

Har annars haft en trevlig dag, var hemma hos Katherine och lapade lite sol. Katherine är konsulten som hjälpte mig med de praktiska detaljerna första veckorna. Hon har visat sig vara en klippa även som vän.

Idag har det varit över 30 grader varmt och vår pool är fortfarande inte öppen. Känner mig lite grinig! Den här helgen har lämnat lite övrigt att önska kan man säga. Hoppas ni har haft det bättre.